Pendlar, joggar, monarkar, målar...

Livet tuggar på, det cykelpendlas, det monarkas, det lunchjoggas, brottas med sjuka famijemedlemar, VABar och målar om hemma. Det där med att grilla och dricka öl ute på altanen känns avlägset nu....

Fick min ansökan om föräldraledigt godkänt, så Januari till Augusti nästa år är det jag som är mamma och leker med barn och monarkar allt vad som går. Har bokat in en brevet-serie på 20,30,40 och 60mil i familjekalendern så jag inte skall förtvina helt.

Det är ungefär det....

Nakenchock!

Idag bjöds det på nakenchock ute på djurgården, jag hade inte packat alla kläder tydligen.
Så jag fick välja mellan att skippa kallingar under löprundan eller på kontoret, valde det första.
I övrigt inte mycket att anmärka, jag lufsar på i mitt tempo. Skönt att bara komma ut och se lite dagsljus...

Ingen grogg

Ingen lunchgrogg, men väl lite lunchjogg, kalasväder, trötta ben och slutade på samma kilometertid som i tisdags. Men. jag hade en en klart bättre känlsa i kroppen efteråt idag. Kastade i mig matlådan och tillbaka till kontorsstolen.

Vackert på djurgården idag med.

Monarksäsongen

Skulle ha inlett monarksäsongen i måndags var planen, men trilskande barn som inte vill somna + allt annat som förväntas av en pappa gjorde att träningssuget byte mot rödvinscravings. Så det blev rödvin och soffan istället.

Igår tog jag mig dock i kragen och körde ett pass med ettor ( tiden rann iväg så de planerade 20x2 får jag ta en annan gång ). Kände det var viktigare att faktiskt komma upp på monarken än att köra 'rätt' pass. Skön känsla när man får ta i lite. Mer sånt!

Blev lite störd och tappade räkningen, 10 blev 11...

Lunchjogg

Det är dags att dra igång med lunchjoggande igen. Tänkte försöka få till 2 dagar i veckan. Återstår att se om det funkar med verkligheten. Idag var det på tok för varmt i förhållande till min klädmängd, kokade bort och eftersvettades ymnigt till min kollegors stora glädje. Men det blev en knapp 1 mil sprunget.

Rätt fin dag faktiskt.

Cyklade lite

Detta inlägget kommer lite mer än en vecka sent, men vad gör det?

Efter att ha överlevt min första beredskapsvecka på jobbet tyckte jag det vore synd att inte plocka ut den där lediga dagen när solen faktiskt sken. Så jag planerade in en ledig fredag med optionen att det inte skulle regna, för då kunde jag lika gärna jobba. Prognosen såg rätt trist ut i början av veckan, men ändrade sig till det bättre. Vädret såg ut att bli riktigt bra.
Ställde ingen väckarklocka utan räknade med att mina små änglar hemma skulle väcka mig på tok för tidigt som vanligt. Man kan räkna med dem på den punkten. Åt min vanliga frukost och började rota bland cykelkläderna för att förbereda avfärd.

Solen sken från nästan klar himel, men det var inte direkt varmt, men det är väl kanske lite mycket begärt så här års?

Planerade rundan skulle ta mig till Norrtälje via Rimbo och sen hemåt på diverse småvägar. Tog det rätt lugnt och njöt av att ha en hel dag för mig själv på cykeln. Framme i Rimbo unnade jag mig en snabbfika

 

Sen iväg mot Norrtälje, ädr jag hade en lite ny sträckning på rundan i tankarna. Dock så var jag lite inne i andra tankar när avfarten kom, så det blev vanliga vägen. Men eftersom jag hade planerat att äta ute vid Vreta lanthandel så fick jag helt enkelt ta mig dit på en annan väg. Funkade det med, men jag tror dock den missade avfarten hade gett mig finare väg dit.

 

 

Med lite mat i magen kändes motvinden inte riktigt lika kärv och jag siktade in mig mot Åkersberga,

Milen flöt på och Svensbodavägen var lika fin som vanlig, lite ovanligt att få ha en sån fin väg för sig själv. Inga bilar och fin fin slingrande asfalt så långt ögat når. Ungefär här började vädret bjuda på sommarvärme och det blev lite svettigt. Härligt!

 

Strax innan Brottby så drabbades mina ben av en akut lust att inte trampa, detta botades dock som tur var med en snabbt pitstop, cola och en liten chokladbit. Sen var det bara att riva i mig de sista milen hem.

 

Avslutade rundan med att tappa upp ett bubbelbad till mig och barnen. Bra slut!

 

Jag borde verkligen göra sånt här oftare, cykla alltså...

 

 

 

 

In i dimman

Det känns som det var evigheter sedan semestern tog slut, och det är flera evigheter tills det är dags för semester igen. Verkligheten har med andra ord börjat igen. Med verkligheten följde tydligen hösten, vem godkände det undrar jag?!

I söndags hade stämt tidig morgonträff med Richard för några timmars cykling innan familjerna vaknar till liv där hemma. En god plan om man som jag inte har något emot att avstå från ett par timmars skön sömn. Vad gör man inte för sporten? Klockan kväkte kl 04:20, motstod den första impulsen att stänga av larmet och somna om. Släpade upp min trötta kropp och kokade lite the för att tina upp hjärnan med...

Spanade in vädret genom fönstret. Termometern sa 6 grader, lite svalt men det blir ju varmt när solen kika fram tänkte jag och klädde på mig. Gränslade cykeln och tog sikte på Vallentuna. Passerade Väsjön där jag möttes av denna syn:

Såg ut att kunna bli en härlig morgon att cykla ett par mil och möta solen. Ett par hundra meter senare tycker jag att det ser ut att tätna lite nere i backen:

 

Jaja, dimman lättar väl när solen tittar fram ordentligt. Men nere i svackan möttes jag av en mjölkfärgad vägg. Inne i dimman var sikten knappt 4 meter. Tur jag snudd på kan vägen utantill och vet vart potthålen är... nästan.

 

 

Tror faktiskt inte jag vart med om värre dimma, än mindre cyklat i den. Den var som att duscha utan att duscha, luften VAR vatten. Det kändes kvalmigt och tungt att andas. Nu hade temperaturen dessutom sjunkit till lagom manliga 2 grader, det började sticka lite i fingrarna. Trampade på i dimman som inte lättade och mötte Richard som inte orkade vänta vid mötesplatsen ute mötte upp mig på vägen. Vi konstaterade buttert bägge två att det var kallt, fuktigt och vi inte såg allt för mycket. Lade upp en rutt och körde på.

Ute i Lindholmen började solen kika fram, men det tog över en timme innan den lyckades värma bort dimma och få upp temperaturen över 3 grader. Inte riktigt enligt plan. 8mil blev det innan klockan 8.
Väl hemma tappade jag snabbt upp ett varmt bad och kände hur fötter och fingrar sakta fick tillbaka känseln.

Härlig morgon!