söndag 12 augusti 2012

Mälarn runt

Klockan klämtade väldigt tidigt. Rullade ut sängen, käkade ostkaka och drog på mig trikåerna, det var dags att cykla till Barkaby. Hämtade ut nummerlapp och grupperade lite lagom oseriöst.
Starten gick genom staden med MC eskort, rätt fräckt att bara susa på och låta eskorten stoppa den lilla trafik som vaknat. Man kände sig nästan lite märkvärdig.

Efter Botkyrka kyrka släppte masterkörningen och den 'riktiga' cyklingen började. Inte helt oväntat blev det rätt mycket kaoskörning i den sk. Bärsärkar-gruppen på årets upplaga. Det gick fort, ryckigt, ännu fortare, mindre fort om vartannat. roligt, jobbigt och slitigt.
Tror första avhoppet från gruppen skedde innan Shellmacken. Därefter lossnade en efter en från gruppen. Mitt knä började gnälla efter en 10mil och delar av gruppen började krokna, jag slog av på takten och höll de lite långsammare sällskap. det uppskattade mitt knä väldigt mycket. Lite mer långa mil i benen hade inte skadat i år för min del. Men det har vart ett sånt år där det inte funkat. Efter stämplingen i den smått bizarra IC-kiosken  passerar vi en dödsgrussträcka utan dess like, Vic stod längs vägen och verkade allmänt missnöjjd över sin punktering. Erbjöd mina tjänster, men han hade koll på läget. Så vi körde vidare, efter gruset stod resten av Bärsärkarna och inväntade Vic +övriga som fallit offer. Jag tänkte de kommer väl ikapp och fortsatte i mitt eget tempo, men där tog jag fel för de dök aldrig upp förräns efter jag kommit i mål, lite mer sliten än jag hade hoppats på. Förra året kändes som en dans jämfört med iår.


 Är inte det här glam så säg..


Tigerbalsamet på knät gör att det idag faktiskt känns helt ok.

1 kommentar:

  1. Vilken tjusig medalj. Nu ångrar jag nästan att jag inte hängde med.

    SvaraRadera