In i dimman

Det känns som det var evigheter sedan semestern tog slut, och det är flera evigheter tills det är dags för semester igen. Verkligheten har med andra ord börjat igen. Med verkligheten följde tydligen hösten, vem godkände det undrar jag?!

I söndags hade stämt tidig morgonträff med Richard för några timmars cykling innan familjerna vaknar till liv där hemma. En god plan om man som jag inte har något emot att avstå från ett par timmars skön sömn. Vad gör man inte för sporten? Klockan kväkte kl 04:20, motstod den första impulsen att stänga av larmet och somna om. Släpade upp min trötta kropp och kokade lite the för att tina upp hjärnan med...

Spanade in vädret genom fönstret. Termometern sa 6 grader, lite svalt men det blir ju varmt när solen kika fram tänkte jag och klädde på mig. Gränslade cykeln och tog sikte på Vallentuna. Passerade Väsjön där jag möttes av denna syn:

Såg ut att kunna bli en härlig morgon att cykla ett par mil och möta solen. Ett par hundra meter senare tycker jag att det ser ut att tätna lite nere i backen:

 

Jaja, dimman lättar väl när solen tittar fram ordentligt. Men nere i svackan möttes jag av en mjölkfärgad vägg. Inne i dimman var sikten knappt 4 meter. Tur jag snudd på kan vägen utantill och vet vart potthålen är... nästan.

 

 

Tror faktiskt inte jag vart med om värre dimma, än mindre cyklat i den. Den var som att duscha utan att duscha, luften VAR vatten. Det kändes kvalmigt och tungt att andas. Nu hade temperaturen dessutom sjunkit till lagom manliga 2 grader, det började sticka lite i fingrarna. Trampade på i dimman som inte lättade och mötte Richard som inte orkade vänta vid mötesplatsen ute mötte upp mig på vägen. Vi konstaterade buttert bägge två att det var kallt, fuktigt och vi inte såg allt för mycket. Lade upp en rutt och körde på.

Ute i Lindholmen började solen kika fram, men det tog över en timme innan den lyckades värma bort dimma och få upp temperaturen över 3 grader. Inte riktigt enligt plan. 8mil blev det innan klockan 8.
Väl hemma tappade jag snabbt upp ett varmt bad och kände hur fötter och fingrar sakta fick tillbaka känseln.

Härlig morgon!